Jag har varit hemma en dag. En dag utan att behöva tänka på jobb och skola och andra måsten. Nej förlåt jag skojade bara. Det har varit full fart hela dagen även om det egentligen ska vara tid för mig att bli frisk.
Vem gillar egentligen att vara sjuk? Kanske när man var liten och det involverade att ligga i soffan och kolla film hela dagarna. Men nu även om jag kan, har jag inte ro till att göra det. Även om jag är sjuk och ska ta det lugnt känner jag alla måsten som ska göras. Jag måste planera in följande två veckor och lite till med möten och samtal. Låter mer vuxet än vad det är men just nu känns det som att jag springer runt och ordnar saker fast jag sitter still på en stol. Jag måste ligga i fas med det jag missar i plugget. Nu när jag äntligen tar det seriöst ska jag inte halka efter på grund av en förkylning. Finns mer saker som måste göras och på något sätt känns det som allt det hopar sig när man minst har ork att ta itu med det.
Förutom det vill jag även hinna träna. Nu när gymmet har kommit igång med höstschemat och man kan planera in i flera veckor i sträck vill jag inte hamna efter med konditionen. Jag har tränat, basket och dans, i flera år och varje gång jag blir sjuk känns det som en ren evighet innan man är där man en gång var. Flera veckor till att bygga upp sig till den nivån man var på innan man blev tvungen att avbryta. Inte kul. Inte kul alls.
Men jag måste bli frisk till helgen. De behöver extra människor på jobbet och jag vill inte gå runt och hosta då...

 

Men nu är jag tillräckligt klar i huvudet för att kunna dra tag i mig själv och sedan dra mig iväg till kvälls kursen. Sedan får vi väl se hur mycket jag ångrar det när jag väl är där...